Den aller minste hvite sommerblomsten
I dag kan man trygt si at jeg slepte meg av sted. Til et skogstjern. Alene der med nytt fotostativ tok jeg noen bilder som nesten alle ble dårlige. Skal ikke klage, men i dag feilberegnet jeg kreftene, og klarte nesten ikke kjøre hjem. Sånn er det å ha ME.
På facebook kom jeg over et nydelig og klokt sitat om sorg som går sånn:
“Sorg går ikke over, den tar bare en annen form. En sorg ligner på havet. Til å begynne med er bølgene veldig krappe, så kommer dønningene, men det blir aldri mer havblikk. Sett denne på din status om du savner noen som ikke lenger er hos deg! ♥”
I natt er jeg alene, bare Cirkeline og jeg. TV’en virker ikke og PC’en går så vidt. Men nå har jeg koblet en fem meter lang kabel fra PC til TV inni HDMI-utgangen, så da får jeg med meg nyheter og det som er viktig.
Det er utrolig stemningsfullt, stille og vakkert i skogen. Vi har hytte i Vansjø som jeg har vært altfor lite på, håper jeg får sjansen neste sommer.
August har blitt svært travel. Snart drar min kjære til Japan, og etter det vil jeg erklære høsten for åpnet, sånn omtrent i midten av september og da blir det høstens ro.
Jeg kom også over et dikt av Karin Boye som er rørende vakkert:
MORGON
När morgonens sol genom rutan smyger
glad och försiktig
lik ett barn, som vill överraska
tidigt, tidigt en festlig dag
då sträcker jag full av växande jubel
öppna famnen mot stundande dag
ty dagen är du
och ljuset är du
solen är du
och våren är du
och hela det vackra, vackra
väntande livet är du
- Karin Boye, fra samlingen "Moln",1922
Ja, Karin Boye hade det svårt med sitt kärleksliv. På den tiden var det inte erkänt att leva samman som par av samma kön.
SvarSlettHon har skrivit många vackra/sorgsna dikter.
Takk for kommentar PJ, ja, Karin Boye hadde det tungt. Du har helt rett i at det å leve med en av samme kjønn var tabu og noe man i så fall gjorde i skjul/dølgsmål. Det er bedre i dag, men fortsatt er det mange fordommer til å være lesbisk eller homofil.
SvarSlett