Velkommen til bloggen min

søndag 6. november 2011

Høst i Oslo-Lyckliga gatan

Autumn in Oslo, Norway


I kveld var jeg en tur i Oslo. Turen min begynte ved Gjersjøen, fikk tatt noen bilder i den "blå timen" som jeg legger ut et annen dag. Men så var det litt tomt for motiver en høstettermiddag med tett tåke, mørke og duskregn her på "landet". Jeg kjørte inn til Oslo, plasserte meg ved operaen og havnelageret, tok bilder, derfra til Sagene og så kom jeg til Grünerløkka hvor dette bildet er tatt.

Legger ved teksten til "Lyckliga gatan" som i sin tid ble sunget av Anna-Lena Löfgren, og den kan vel stå for seg selv til dette bildet som jeg tok i dag. Det ga meg assosiasjoner til denne teksten. Jeg har i to deler av livet mitt bodd på Torshov, fra jeg var 0 til 5 år, og noen år rundt 1980, derfor gir dette strøket meg de fineste minner. Og slik denne gaten fremsto i dag, så er det akkurat sånn jeg husker den fra langt tilbake. Det var godt. De fleste steder i Oslo er veldig forandret, men noe er bevart, heldigvis.


Lyckliga gatan



Minnena kommer så ofta till mig, 
Nu är alla borta, jag fattar det ej
Borta är huset där murgrönan klängde
Borta är grinden där vi stod och hänga
Lyckliga gatan du, som varje dag du hörde vårt glam
En gång fanns rosor här där nu en stad fort växer fram


Lyckliga gatan du finns inte mer,
Du har försvunnit med hela kvarter
Tystnat har leken, tystnat har sången
Högt över marken svävar betongen
När jag kom åter var allt så förändrat
trampat och skövla, fördärvat och skändat



Skall mellan dessa höga hus en dag, stiga en sång
Lika förunderlig och skön som den vi hört en gång 

Ja, allt är borta och det är bara så,
ändå så vill jag inte förstå
Att min idyll, som alla vill glömma
Nu är en dröm som jag en gång fått drömma
Allting är borta, huset och linden
Och mina vänner skingrats för vinden
Lyckliga gatan, det är tidens som
Här dragit fram
du fått ge vika nu för asfalt och 

för makadam

Lyckliga gatan, du finns inte mer ...

... 웃 ...


ENGELSKA VERSJONEN


The memories often come to me, 
Now its all gone, I can't believe it
Gone is the house where the ivy grew
Gone is the gate where we used to hang-around
You Happy Street, every day you heard our noises
Once there was roses where a town now quickly is growing 

Happy Street you are no more,
You are gone and so are your blocks
The games and the songs have silenced 
The concrete stands high above the ground
It was all changed when I came back,
Stepped on, ruined, damaged and desecrated
Will, one day, a song rise between these high buildnings
Just as wonderful and nice as the one we once heard

Yes, all is gone and thats the way it is,
Still, I dont want to believe
That my idyll, that everyone wants to forget
Now is a dream I once dreamed
All is gone, the house and the linden
And my friends scatter in the wind
Happy Street, its time that passes here

And now it has given away for asphalt and macadam
Happy Street you are no more,
You are gone and so are your blocks
The games and the songs have silenced 
The concrete stands high above the ground
It was all changed when I came back,
Stepped on, ruined, damaged and desecrated
Will, one day, a song rise between these high buildnings
Just as wonderful and nice as the one we once heard







4 kommentarer:

  1. Vilken härlig kvällshöstbild du tagit!
    Så du känner till Anna-Lena Löfgren! Lustigt för den låten väcker också mina minnen till min barndomsgata (även om det ser likadant ut där nu), gillade att sjunga den när jag var barn! :)
    Kram Pia

    SvarSlett
  2. Tusen takk, kjære Pia! Anna-Lena Löfgren tilhører de varme barndomsminnene. Så koselig at den låta også vekker minner hos deg. Min barndomsgate ser også nesten helt lik ut:) Men det er en fascinerende blanding av dur og moll i den sangen:) Klem fra Kjersti

    SvarSlett
  3. What a stunning photograph!

    SvarSlett
  4. Hello DeanO, so nice written of you, THANK you very much!!!

    SvarSlett